Jordens resurser och alla tillgångar är begränsade.
Eftersom resurserna är begränsade måste vi ha system för att fördela dem mellan oss. Detta kallas Ekonomi.
Samhällsekonomi handlar i grunden om tre frågor: Vad ska tillverkas, hur ska det tillverkas och hur ska resultatet fördelas?
Utbud och efterfrågan avgör vad som produceras och till vilket pris.
Om något inte är lönsamt läggs det ned. Fri konkurrens råder på marknaden.
Staten bestämmer vad och hur mycket som ska produceras, oavsett lönsamhet.
En kombination där marknadsekonomi råder för de flesta varor, medan staten har kontroll över viktiga samhällsfunktioner som skola och sjukvård.
För att starta och driva ett företag krävs fyra grundpelare:
Råvaror (material)
Realkapital (maskiner, verktyg, lokaler)
Arbetskraft (människor som utför jobbet)
Utbildning (know-how och kunskap)
Privata företag: Allt från enmansföretag till multinationella jättar (t.ex. Astra Zeneca). Drivs av vinstsyfte.
Kooperativa företag: Ägs av medlemmarna själva (t.ex. Coop eller föräldrakooperativ).
Offentliga företag: Ägs av stat, region eller kommun. Vinst är inte huvudsyftet, utan samhällsnytta (t.ex. Systembolaget eller SJ).
När priset sjunker stiger efterfrågan (fler vill köpa). Ett lägre pris ökar vår köplust. När priset stiger minskar efterfrågan.
Säljaren vill tjäna pengar. Om priset på en vara är högt vill säljaren producera och sälja mer. Om priset är mycket lågt minskar intresset för att sälja varan.
Köparen vill betala så lite som möjligt, säljaren vill ha så mycket som möjligt. Jämviktspriset hamnar där dessa två intressen möts.
Det är den punkt (skärningspunkten) där utbud och efterfrågan är lika stora.
Fri konkurrens: Många företag säljer liknande varor och tävlar om kunderna med pris och kvalitet.
Märkeskonkurrens: Konkurrens med varumärken (t.ex. olika märken på jeans eller läsk).
Monopol: Ett företag är ensamt på marknaden och kan kontrollera priset (t.ex. Systembolaget).
Oligopol: Ett fåtal stora företag kontrollerar marknaden (t.ex. bensinbolag eller mobiloperatörer).
Inflation innebär att pengar tappar i värde och att priserna stiger. Normalt ligger den på ca 1–2 % per år.
Deflation är motsatsen (ovanligt), då pengar ökar i värde och priserna sjunker.
Riksbanken styr ekonomin genom styrräntan:
Höjd ränta: Minskar köpkraften (dyrare att låna), vilket kyler ner ekonomin och sänker inflationen.
Sänkt ränta: Ökar köpkraften och stimulerar ekonomin under sämre tider.
Högkonjunktur: Bra ekonomiska tider, hög sysselsättning, risk för hög inflation.
Lågkonjunktur: Dåliga tider, hög arbetslöshet, låg tillväxt.
[Image of the circular flow of income model]